Riskanalys – roligare än det låter

Det finns saker som är roliga, och så finns det saker som är mindre roliga eller rentav tråkiga. Sorgligt nog så är ju de där sistnämnda sakerna ofta väldigt nödvändiga och går inte att komma undan. Ungefär som att gå till farbror tandläkaren, man vill gärna vänta så länge som möjligt, men ju längre man väntar desto värre kommer det att bli. Och dyrare. Den senaste mindre roliga saken jag var med om inträffade hemma hos min kära mor och far. Jag har ingenting emot att besöka dem, men ibland är samtalsämnena kanske inte alltid de roligaste. Trots det så är de, faktiskt, nödvändiga. De hjälper till att hålla liv vid den gemenskap man har med dem, ens relationer med sina nära och kära.

Det är ungefär som att hjälpa kompisar att flytta. Det är inte roligt, men man gör det ändå liksom, för att hålla vänskapen vid liv. Eller något sådant. Samtalsämnet som jag tyckte var mindre roligt, vad handlade då det om? Jo, pappsen berättade om någonting som kallas ”riskanalyser”, och det var nog inte världens mest upphetsande ämne.

Riskanalyser? Vad i hela friden är det?
Riskanalyser finns det flera olika sorter av, men de riskanalyser som pappa pratade om gällde analyser inför olika byggarbeten och anläggningsarbeten. Pappa är ju i byggbranschen så jag gissar att han sysslar en hel del med sådant. Det är väl ganska så självklart att man noggrant måste kontrollera ett område innan man börjar bygga där, för att typ undvika att skada miljön alltför mycket eller att huset rasar ihop efter ett år (överdrivet, jag vet!).

Jag lyssnade väl mest lite halvhjärtat. Ämnet är ju knappast ett som jag tycker är roligast i hela vida världen. Men någonting lite konstigt hände. Eftersom pappsen tycker det är både intressant och spännande (det är ju en viktig del av hans jobb) så smittade det av sig en del på mig. Det är ju i grund och botten miljöarbete det handlar om, riskanalyser inför byggen handlar till stor del om att ta reda på om miljön eventuellt kommer att ta skada. Miljön är faktiskt någonting som jag bryr mig om.

metronHmm… Spännande trots allt
Det hela slutade på så vis med att jag intresserade mig för ämnet. Pappa berättade en del om företaget som de anlitat för sin riskanalys, Metron, och jag kollade upp dem lite i efterhand. Helt klart så känns det som ett företag som gör riktig nytta. Ett arbete som är väldigt viktigt helt enkelt. Jag har faktiskt börjat fundera på om det inte kan vara ett yrke för mig (jag är inte dum! Faktiskt!). Eftersom jag har tankar på att börja studera till hösten så är det kanske ett yrkesområde som jag ska utbilda mig inom.

Men då måste jag först och främst ta reda på vilken sort utbildning som gör att man kan jobba med riskanalys. Jag har faktiskt inte riktigt någon aning, men allting går ju att hitta på nätet. Så det är väl bara att börja göra lite efterforskningar.

Kaffe förtjänar det bästa

Alla har vi våra laster, även om vi inte alla gånger vill kännas vid dem. Jag är som ni vet helt frälst av musik, men det ser jag inte som någon last – det är snarare en hobby som jag älskar att pyssla med och som jag en dag drömmer om att försörja mig på. En last är något som man gör av ren njutning, som inte nödvändigtvis behöver vara en god sak. För mig är det kaffe, och kaffe i överflöd.

Jag tror att jag har lyckats klämma i mig mest kaffe av alla under min livstid. Det blir lätt så när man har det bästa som går att få på marknaden i form av bryggare till kaffet. Min Moccamaster är överlägset bästa kaffebryggaren som jag provat på, och det är verkligen ett svart guld som rinner ner i kannan varje gång. Jag förstår inte riktigt hur de gör det, men på något sätt så blir kaffet i en Moccamaster extra gott och ni ska veta att jag har provat väldigt många olika kaffebryggare genom mina dagar. Min kaffebryggare är helt enkelt en av mina främsta dyrgripar i hemmet, och ska någon ta den ifrån mig så kommer de att behöva bända loss den från mina döda och kalla händer. Det är mig så kär för den ger mig min främsta last – kaffe.

Alla kan få gott kaffe

Det är inte heller speciellt svårt att få till det själv – det enda som du behöver göra är att också investera i en Moccamaster. Jag hittade min bryggare på http://bagarenochkocken.se, men det är givetvis upp till var och en att köpa den där man vill. Jag kan i vilket fall rekommendera deras sida eftersom att leveransen sköttes på ett mycket bra sätt, där det gick väldigt snabbt. Dessutom hade de en utmärkt kundservice!

Så är du, precis som jag, en kaffeälskare av rang så är det en sådan här bryggare som du ska ha i ditt hem. Jag vet att många vill mala hela bönor för godast smak, man sanningen är att det ligger mycket på hur bra bryggaren är på att framhäva smakerna. Med en Moccamaster behöver man helt enkelt inte mala, smakerna bevaras på ett sätt som jag aldrig har varit med om och jag är så nöjd över att äntligen ha hittat den rätta bryggaren för mig!

Nu ska fettet brinna

Att jobba på café har sina nackdelar skulle man väl kunna säga. Det är inte sällan det händer att man själv blir sugen på något litet bakverk, helst när det finns sådant som av en eller annan anledning har blivit misslyckat så att det inte kan säljas till kunder men fortfarande är helt och hållet ätbart. Det slinker med andra ord ner någon bit här och där, och jag är tyvärr inte en av de lyckliga få som kan äta utan att det syns. A minute on your lips, a lifetime on your hips brukar man ju säga, och det stämmer bra på mig.

Så jag bestämde mig för att verkligen försöka göra något åt det, men även om jag tränar en del och verkligen försöker ta mig i kragen vad gäller ätandet så händer det inte så mycket på vågen. Därför tänkte jag att det kunde vara en bra idé att skaffa lite extra hjälp på traven och köpte fettförbrännare härifrån. Nu har jag inte ätit det så länge så det är svårt att säga om det har givit några resultat, men jag tycker mig märka en liten förändring ändå. Dels så ska det hjälpa till att bränna fett förstås, men det ska också ha en aptitnedsättande effekt och det är framförallt den jag tycker mig känna av. Och när jag äter mindre så tappar jag förstås mer.

Kapslarna som jag äter innehåller en massa saker som ska vara bra:

• Chilifrukt som har effekt på kroppsvärmen och därmed förbränningen
• Krom som bidrar till normala blodsockernivåer (viktigt för sockersuget)
• Koffein som gör att man kan prestera och förbränna mer
• Antioxidanter som är bra för kroppen

Jag är inte alls så insatt egentligen, men det låter ju onekligen bra och som jag skrev så känner att jag redan lite positiva effekter. Om det sedan är på riktigt eller en placebo-effekt för att jag förväntar mig att det ska bli så låter jag vara osagt. Huvudsaken är ju att det fungerar, eller hur? Ibland kan det ju faktiskt vara hjärnan som behöver lite hjälp på traven, för det är ju så att om man tror att man kan göra något så går det väldigt mycket bättre än om man hela tiden intalar sig själv att det inte går. Och alla lösningar är ju bra utom de dåliga, så oavsett hur det här hjälper mig så tycker jag i alla fall att det hjälper. Och jag hoppas att jag kan se ännu fler positiva effekter snart och att vågen kan börja visa lite trevligare siffror.

Jag kommer förmodligen att skriva mer om det här framöver så håll ögonen öppna om ni är intresserade av att höra ytterligare recensioner och hur det går för mig på min resa. Det kan ju hända att jag testar andra saker också, och ni får gärna komma med tips om ni har något som har fungerat bra för er. Det är ju förstås individuellt vad som fungerar för vem, men att något ens har fungerat för någon är ju alltid skönt att höra så att man vet att inte är lurendrejeri!

Dags för skatteåterbäring – eller inte

guldringar
Dags att sälja gammalt guld.
Det är många som i dagarna strax innan midsommar har det så trevligt ställt att de kommer att få skatteåterbäring, vilket alltså betyder att dessa människor har betalat lite för mycket i skatt under ett år, och får tillbaka. Själva summan kan variera ganska mycket beroende på hur mycket man jobbat och exakt vad det är man har gjort, men det är ju alltid trevligt att veta att man har betalat lite för mycket, så att man får tillbaka lite, istället för att behöva betala restskatt.

Det kommer jag behöva göra. Av någon anledning har min arbetsgivare inte satt mig på rätt skattetabell (det är åtgärdat nu) och det betyder att jag kommer att behöva betala in en rätt rejäl summa till skatteverket, något som jag inte alls hade planerat. Att jag inte planerat för det innebär att jag inte har pengarna till det, så på något sätt så måste jag hitta en lösning på det, annars blir det jobbigt.

Jag har börjat kolla på ställen där jag kan sälja mitt guld och Pantbanken låter som ett bra alternativ för mig i en utsatt ekonomisk situation. Genom att sälja guld så slipper jag att ta lån för att jag ska klara av att betala min restskatt och det känns väldigt skönt. Det är trevligt att det finns sådana här lösningar för oss människor. Om du också befinner dig i en lite tajt ekonomisk situation så kan du läsa om det, det står mer om hur du kan sälja ditt guld här.