Top Model har funnits i tio år nu, och det är, faktiskt, fortfarande lika roligt. Den enda konstanten har egentligen varit Tyra Banks, och så kommer det nog alltid att vara. Dock så är vi säkert många som är lite ledsna över att Nigel Barker försvunnit. Det tog lite tid att komma över, men programmet överlevde och fortsatte att utvecklas. Som det ser ut så verkar det som om det kommer att fortgå i all evighet, eller åtminstone som Tyra orkar.

Vad det är som lockar med Top Model är lite svårt att förklara. Eller, det är lätt att förklara, men det är lite svårt att vara så ärlig. Visst är det trevligt med de internationella resorna, och när deltagare är glada och så, och makeovers och allt det där. Men, ärligt talat, det är ju drama-aspekten av det hela som gör att vi fortsätter att titta. Drama betyder då helt enkelt när det inte är helt trevligt. Det är ju sådant som blir till bra TV, som man säger. Dock, det får inte gå för långt, vilket det tyvärr gjort någon enstaka gång, och då är det helt enkelt inte roligt längre.

Men även om det är de drama som utspelas som lockar, så är ju glamour- och modellaspekten det som håller det hela samman, och programmets grund. Mycket av de drama som uppstår beror ju också helt enkel på så kallad brutal ärlighet, antingen deltagare emellan, eller från domare mot deltagare. Det känns som man får en liten insikt i om hur det verkligen går till i modellvärlden.